Historien om ”Panget” som blev ”Fort Anna”
I ett soldattorp vid Vegeholms gods föddes 1889 ett litet flickebarn. Hon döptes till Anna Nygren. Familjen flyttade senare till Ängelholm och en av Annas sysslor var att promenera den långa stigen ut till Engelholms Hamn för att köpa fisk som familjen skulle ha till middag. När hon kom ner till mynning av Rönne Å och såg den vackra hamnen och den lilla byn, föddes en dröm hos henne om att en gång få bosätta sig på denna underbara plats.
Anna växte upp och gick i skolan i Ängelholm. Efter avslutad barnsköterskeutbildning bar det av till Stockholm. Hon arbetade hos ”överklassen” där hon tog hand om barnen. Familjen Palme fick hjälp av Anna. Hos dem fanns det en liten pojke som hette Olof han blev senare Sveriges statsminister. Många andra kända namn i huvudstaden tog Annas tjänster i anspråk. Bland andra direktören för Osram, professor Leiman och ett flertal diplomatfamiljer.
Fort Anna
Kärleken till hemtrakterna var stor och Anna, som var en driftig dam, bestämde sig för att återvända till Skälderviken. 
Sommaren 1930 lyckades hon hyra 2:a våningen hos Byggmästare Albert Andersson, (på hörnet Valhallsvägen, Centralvägen). Här kunde välbärgade familjer från Stockholm eller andra delar av landet, lämna sina barn om de skulle ut och resa eller helt enkelt ville vara ”barnfria” några veckor under den varma årstiden. Det fanns ofta 4-5 ungar under Annas beskydd under dessa somrar. När hösten kom återvände Anna till huvudstaden och sina sysslor hos olika familjer.
Så höll det på fram till 1936 då Albert Andersson kunde hjälpa fröken Nygren att skapa Skogshem. Hantverkare satte i gång byggandet med god hjälp av Anna som inte var oäven vare sig med hammare såg eller pensel. Albert bistod med goda råd, både praktiska och finansiella. Det som nu har blivit scoutgård och heter Fort Anna började ta form.
Drömmen hade blivit verklighet och Anna Nygren kunde flytta sitt företag till egna lokaler. I början skulle kassan drygas ut med vinterarbete inne på barnavdelningen på sjukhuset i Ängelholm. Här fanns det barn som föräldrarna inte riktigt kunde eller ville ta hand om. En av dessa var en liten blek lintott. Personalen bad och bönade Anna om att ta med honom ut till Skälderviken en sommar i mitten på 1940 talet. Efter lite övertalning fick pojken följa med ut för att få lite sol. Vistelsen blev emellertid längre än vad någon hade tänkt sig Lennart Rydberg som han hette, stannade kvar i byn ända tills sin död 2008, men det är en helt annan historia.
Under de sista åren av andra världskriget kom det många barn från Finland och andra stater runt Östersjön. För dessa ordnades skolundervisning med hjälp av en lärare som kom några dagar i veckan. För sina insatser för finska barn fick Anna en fin silverservice.
Verksamheten växte och kunde snart vara i gång hela året runt. I början på 50-talet fanns det förutom Anna, 1 barnsköterska, 4 praktikanter, 1 husmor, 1 köksbiträde och 1 tvätterska som hjälpte till med att ta hand de ca 30 barn som då fanns på Skogshem.
Ett ”drama” utspelade sig en sommar. Hasse Ekman låg i skilsmässa med Eva Henning och deras barn var placerade hos Anna. Gösta var ett av dem och ungefär lika gammal som Lennart, fostersonen på Skogshem. Båda pojkarna hade vuxit upp och blivit stiliga tonåringar.
I köket arbetade en piga som båda blev kära i. Detta blev för mycket för Gösta som letade upp Lennart en dag när han var i Valhallsskogen och gav honom en rejäl omgång stryk. Efter det fick Gösta själv svärma för pigan men utan någon större framgång.
Efter krigsslutet och framåt kom det även barn från andra delar av världen, till Skälderviken. 1965 tyckte Anna att det fick vara färdigarbetat, hon var då 76 år, verksamheten avveklades men Anna bodde kvar i huset fram till sin död 1973.
Scouterna
Lennart, som fick ärva huset, visste inte riktigt vad han skulle göra med det men fick en natt höra sin mors röst som sa ”Scouterna skall ha det”.
Så blev det, 1979 köpte Barkåkra Scoutkår huset, och som ett minne över den gärning som Anna utfört heter huset i dag Fort Anna.
Nedtecknat av Thomas Brorsson sommaren 2002 efter Lennart Rydbergs berättelser.
Kompletterad och reviderad av Andreas Ohlsson 2014.